Efter något års mellanrum så har starthästarna åter igen uppdaterats. Men denna gång i en helt ny modell som liknar mer en sporthäst. I dag är de så mycket snyggare än vad de någonsin varit. Kommer med mer glädje vilja ta med min startis på huvuduppdrag och åka till Pandoria. Det bästa av allt är att den nu också passar in bättre med spelets nya grafik som jag är helt förälskad i.

 

Dock är jag inget stort fan av hästar med långa smala halsar som starthästsen nu har. Det hade känts bättre om hästen hade gått mer i form i gångarterna, då hade jag gillat den ännu mer. Hästen går jättefint med bakbenen tills den börja galoppera. Tycker att den ser hjulbent ut i kort galopp, arbetsgalopp och fullgalopp.

Bortsett från dessa små detaljerna är jag riktigt nöjd med denna uppdatering.

 

 

Kände att Ares började komma till åren och var inte lika pigg som när han var ung. Så jag bestämmde mig för att sälja honom till en familj där jag vet att han kommer få ha ett bra pensionärsliv. Familjen har till och med sagt att jag får komma och hälsa på precis när jag vill. Bara att veta att man kan hälsa på Ares när som helst är en enorm trygghet.

Med ett tugnt hjärta fortsatte jag mina dagar som vanligt. Ta in hästar till ny mockade boxar, utfodra, borsta dem och ge alla ett varsitt träningspass eller en tur i skogen för att sedan släppa ut dem i hagen igen. Det kändes en aning tomt att inte se Ares ute i hagen med sina hästkompisar, men jag tröstade mig med att han har det bra i sitt nya hem.

Jag höll på att rykta Helios när min mobil plötsligt ringde. Med en suck tog jag upp mobilen för att se vem det var, på displayen stod det Lindas namn. Undrar vad hon vill och samtidigt som jag drar fingret över den gröna luren och för telefonen mot örat ser jag Helios nyfiket vände på huvudet mot mig.
"Hej Linda! Är allt som det ska?" Svarade jag samtidigt som jag mjukt klappade Helios på halsen och han rog en djup suck av njutning.
"Vi har inte hört något mer från druiderna eller Evergrey ännu, men jag har en nyhet åt dig." Linda lätt lite utråkad, men när hon nämnde om en nyhet lät hon ändå glad. Såklart blev jag nyfiken.
"Vad är det?"

"Kom till Marley så ska du få se, vi väntar på dig där." Linda la på. Jag såg frågande på mobilen som om den skulle ge mig svaret. Vad var det för nyhet? Har Alex hittat ny information om Dark Core killarna, eller hade Linda kommit på ett annat sätt så vi kan rädda Anne? Helios mjuka gnäggning väckte mig ur mina tankar. Jag log, pussade den silkeslena mulen innan jag gick ut ur boxen och stängde dörren.

Jag såg Linda stå tillsammans med Marley och Rhiannon i Marleys paddock när jag parkerade bilen intill stallet. Samtidigt som jag kliver ur bilen vinkar Linda till mig att komma. Långsamt skyndade jag mig till paddocken. Mitt hjärta hoppade över ett slag när ett uppjagat gnäggande nådde mina öron. I paddocken travade en mycket vacker ung häst med högburet huvud, den såg sig omkring efter en flyktväg. Utan att riktigt tänka på det kände jag hur jag drogs till den vackra varelsen, jag kunde känna hur uppjagad den var.
Linda började berätta att Marley hade hittat hästen strövande omkring på Everwindfälten kvällen innan och att det hade tagit honom nästan hela natten att f in den i paddocken. Sedan hade han kontaktat Linda som i sin tur fick tag på Rhiannon och sedan tillsammans beget sig till Marley för att kolla på hästen. Det hade tagit Rhiannon några minuter innan hon bad Linda att ringa mig...

"...och här står vi nu." Sa Linda.

Varken Linda eller Rhiannon behövde säga mycket för att få mig att förstå. Båda visste att hästen framför oss är en starbreed och jag kunde inget annat än att hålla med om det. Det kändes som att hästen framför oss var ämnad för just mig.
"Jag kan förska lugna ner honom." Sa jag och Marley erbjöd sig att hämta grimma och grimmskaft, men jag bara skakade på huvudet och gick in i paddocken. Försiktigt närmade jag mig den uppjagae hästen, hela tiden inom hans synfält. Jag kunde både se och känna att han blev mer spänd, han hade stannat för att bevaka mig. När jag befann mig två meter ifrån honom reste han sig på bakben med ett skriande, men han tystnade och landade mjukt på framhovarna när vi fick ögonkontakt. Nu såg han på mig mer nyfiket, samtidigt kände jag hur lugnet sköljde över honom men var ändå på sin vakt.
"Det är ingen fara, du är trygg nu." Viskade jag till hästen och tog de sisa stegen fram till honom och höll fram min hand. Han luktade på min hand. Det kändes som om tiden hade stannat när han med en djup suck tryckte mulen mot min hand och slöt ögonen. Med ett leende strök jag handen över hans nosrygg upp mot pannan för att klia honom under luggen. Det kändes verkligen som om vi var ämnade för varandra.
"Jag ska ta dig till ditt nya hem och du kommer vara trygg där med dina nya kompisar." Viskade jag igen och log åt hans låga gnäggning till svar. Jag behövde inget att leda honom med när jag vände mig om började gå tillbaka mot Marley, Rhiannon och Linda, för han följde lugnt efter mig.

"Han får följa med mig." Sa jag med ett leende när jag kom fram till dem. "Men jag skulle behöva låna en transport."
"Du kan låna min, jag behöver den ändå inte förrän senare i veckan." Erbjöd sig Marley som såg mycket lättad ut. 

"Vad ska han heta?" Frågade Linda och nickade mot hästen.
Jag log och vände mig om för att strycka djuret i pannan. "Magic." Samtidigt som jag sa hans namn såg han mig i ögonen och gnäggade mjukt. Det var precis i den stunden som det kändes som om att allt föll på plats.