Min nya starthäst Magic

Efter något års mellanrum så har starthästarna åter igen uppdaterats. Men denna gång i en helt ny modell som liknar mer en sporthäst. I dag är de så mycket snyggare än vad de någonsin varit. Kommer med mer glädje vilja ta med min startis på huvuduppdrag och åka till Pandoria. Det bästa av allt är att den nu också passar in bättre med spelets nya grafik som jag är helt förälskad i.
 
Dock är jag inget stort fan av hästar med långa smala halsar som starthästsen nu har. Det hade känts bättre om hästen hade gått mer i form i gångarterna, då hade jag gillat den ännu mer. Hästen går jättefint med bakbenen tills den börja galoppera. Tycker att den ser hjulbent ut i kort galopp, arbetsgalopp och fullgalopp.
Bortsett från dessa små detaljerna är jag riktigt nöjd med denna uppdatering.
 
 
Kände att Ares började komma till åren och var inte lika pigg som när han var ung. Så jag bestämmde mig för att sälja honom till en familj där jag vet att han kommer få ha ett bra pensionärsliv. Familjen har till och med sagt att jag får komma och hälsa på precis när jag vill. Bara att veta att man kan hälsa på Ares när som helst är en enorm trygghet.
Med ett tugnt hjärta fortsatte jag mina dagar som vanligt. Ta in hästar till ny mockade boxar, utfodra, borsta dem och ge alla ett varsitt träningspass eller en tur i skogen för att sedan släppa ut dem i hagen igen. Det kändes en aning tomt att inte se Ares ute i hagen med sina hästkompisar, men jag tröstade mig med att han har det bra i sitt nya hem.

Jag höll på att rykta Helios när min mobil plötsligt ringde. Med en suck tog jag upp mobilen för att se vem det var, på displayen stod det Lindas namn. Undrar vad hon vill och samtidigt som jag drar fingret över den gröna luren och för telefonen mot örat ser jag Helios nyfiket vände på huvudet mot mig.
"Hej Linda! Är allt som det ska?" Svarade jag samtidigt som jag mjukt klappade Helios på halsen och han rog en djup suck av njutning.
"Vi har inte hört något mer från druiderna eller Evergrey ännu, men jag har en nyhet åt dig." Linda lätt lite utråkad, men när hon nämnde om en nyhet lät hon ändå glad. Såklart blev jag nyfiken.
"Vad är det?"
"Kom till Marley så ska du få se, vi väntar på dig där." Linda la på. Jag såg frågande på mobilen som om den skulle ge mig svaret. Vad var det för nyhet? Har Alex hittat ny information om Dark Core killarna, eller hade Linda kommit på ett annat sätt så vi kan rädda Anne? Helios mjuka gnäggning väckte mig ur mina tankar. Jag log, pussade den silkeslena mulen innan jag gick ut ur boxen och stängde dörren.
Jag såg Linda stå tillsammans med Marley och Rhiannon i Marleys paddock när jag parkerade bilen intill stallet. Samtidigt som jag kliver ur bilen vinkar Linda till mig att komma. Långsamt skyndade jag mig till paddocken. Mitt hjärta hoppade över ett slag när ett uppjagat gnäggande nådde mina öron. I paddocken travade en mycket vacker ung häst med högburet huvud, den såg sig omkring efter en flyktväg. Utan att riktigt tänka på det kände jag hur jag drogs till den vackra varelsen, jag kunde känna hur uppjagad den var.
Linda började berätta att Marley hade hittat hästen strövande omkring på Everwindfälten kvällen innan och att det hade tagit honom nästan hela natten att f in den i paddocken. Sedan hade han kontaktat Linda som i sin tur fick tag på Rhiannon och sedan tillsammans beget sig till Marley för att kolla på hästen. Det hade tagit Rhiannon några minuter innan hon bad Linda att ringa mig...
"...och här står vi nu." Sa Linda.
Varken Linda eller Rhiannon behövde säga mycket för att få mig att förstå. Båda visste att hästen framför oss är en starbreed och jag kunde inget annat än att hålla med om det. Det kändes som att hästen framför oss var ämnad för just mig.
"Jag kan förska lugna ner honom." Sa jag och Marley erbjöd sig att hämta grimma och grimmskaft, men jag bara skakade på huvudet och gick in i paddocken. Försiktigt närmade jag mig den uppjagae hästen, hela tiden inom hans synfält. Jag kunde både se och känna att han blev mer spänd, han hade stannat för att bevaka mig. När jag befann mig två meter ifrån honom reste han sig på bakben med ett skriande, men han tystnade och landade mjukt på framhovarna när vi fick ögonkontakt. Nu såg han på mig mer nyfiket, samtidigt kände jag hur lugnet sköljde över honom men var ändå på sin vakt.
"Det är ingen fara, du är trygg nu." Viskade jag till hästen och tog de sisa stegen fram till honom och höll fram min hand. Han luktade på min hand. Det kändes som om tiden hade stannat när han med en djup suck tryckte mulen mot min hand och slöt ögonen. Med ett leende strök jag handen över hans nosrygg upp mot pannan för att klia honom under luggen. Det kändes verkligen som om vi var ämnade för varandra.
"Jag ska ta dig till ditt nya hem och du kommer vara trygg där med dina nya kompisar." Viskade jag igen och log åt hans låga gnäggning till svar. Jag behövde inget att leda honom med när jag vände mig om började gå tillbaka mot Marley, Rhiannon och Linda, för han följde lugnt efter mig.
"Han får följa med mig." Sa jag med ett leende när jag kom fram till dem. "Men jag skulle behöva låna en transport."
"Du kan låna min, jag behöver den ändå inte förrän senare i veckan." Erbjöd sig Marley som såg mycket lättad ut. 
"Vad ska han heta?" Frågade Linda och nickade mot hästen.
Jag log och vände mig om för att strycka djuret i pannan. "Magic." Samtidigt som jag sa hans namn såg han mig i ögonen och gnäggade mjukt. Det var precis i den stunden som det kändes som om att allt föll på plats.



Nya Silverglade

Denna uppdatering har haft många blandade känslor i communityt. Vissa gillar den inte alls, andra är kluvna och så finns det de som älskar den. Jag är en av dem som älskar nya Silverglade. Längtar redan till när de ska uppdatera byggnader och såklart Hollow Wood.
Jag som inte har varit så förtjust i Moorland har blivit kär. Är sugen på att flytta tillbaka till den plats där allting började, behöver dock fundera ett tag till innan jag packar och gör hästarna redo för en sådan lång flytt från Dundull.
 
 
 
 
Ser fram emot att få se hela ön i denna grafikstil. Det kommer bli helt magiskt!



Fjordingen

För över en månad sedan anlände de nya uppdaterade fjordingarna. Är helt totalt förälskad i denna ras. Fjordingen är en av mina favorit raser i IRL, älskar dem lika mycket som jag älskar Shire hästarna. Var ju redan sugen på en uppdaterad fjording i januari detta år (2018), dock var det Nordsvenskarna som kom istället. När teamet sedan la ut en teaser om fjordingarna var det jag som hoppade av lycka. Har nästan alla fjordingar förutom palominon.
Nu kanske ni väntar på en recension av denna häst och såklart ska ni få en. Men istället för att göra så långa utlägg kring varje gångart kommer jag skriva allt i en kortare text.
 
Ash
 
Det första jag la märket till när jag köpte min första fjordis var att gångarterna liknade nordsvensken något, men inte helt. De är båda kallblod. Älskar verkligen halsen på fjordingen då den är kort, hade dock kunnat vara lite kortare ändå eftersom halsen blir lite lång i vissa gångarter. Även om traven är riktigt fin så hade jag viljat få ner huvudet lite så halsen får en finare form. För när man sätter igång i trav från skritt så ser man hur hästen lyfter upp huvudet och blir stel i halsen.
Måste också nämna en stor förbättring som de inte lyckades med på Nordsvensken. Nämlingen arbetsgaloppen. När man tittar på Nordsvensken så ser det ut som att den ska sätta sig ner. På fjordingen har de fåt upp rumpan mer, även om det ser lite konstgt ut så ser det sagoligt mycket bättre ut än på nordisen.
 
Ash
 
Ni vill säkert veta vad jag tycker om den omtalade svansen? Mitt första intryck av svansen var att den kändes spretig och inte alls vårdad ut. Visst det ser konstigt ut i jämförelse med resten av hästen som ser ut som en fjordis på utställning. Men man vänjer sig tillslut. Hade dock inte varit så dumt om svansen såg ut att vara nyborsad istället för att vara rufsig och oborstad.
När vi ändå pratar som svansen måste jag säga att jag blev lite besviken på pannluggen. Förstår mig inte riktigt på den mörka stråken som är mitt i en slinga. Skulle istället velat ha sett att ålen fortsatte rakt ut i mitten av luggen. De kanske testade det, I don't know. Men det hade nog kunnat lösa sig på ett helt annat sätt än det resultat vi har idag.
 
Luna
 
Trots att fjordingen har några få egenheter som sticker ut så gillar jag ändå slutresultatet. Detta är en häst som jag kommer rida runt på mycket.